Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och sträckläste den på ett par timmar. Den känns otroligt kärleksfull och ärligt skriven samtidigt som den har något sorgset över sig. /Lisa

 Jag har följt Skatan som TVserie från och till genom åren och ibland tyckt att det varit helt fantastiskt roligt och ofta väldigt träffsäkert. Tyvärr är det också rätt ojämnt vilket blir än tydligare när det sätts upp som teaterpjäs. En del scener som framförs under den en och en halv timme långa föreställningen känns mest långsökta och utdragna. De hade även kunnat tona ned alla sångnummer en aning. Samtidigt är vissa delar galet roliga. Som när David Batras karaktär Jim löper amok och helt oväntat börjar slåss med Kicki Danielsson. Eller den svensexa som stackars Magnus tvingas genomlida. Eller den galna lattemamman som lämnat kvar sitt barn på Waynes Coffee. Så om man har ett par hundralappar över finns det definitivt värre saker att lägga dem på./Lisa

Flickan är en annan film som fått fina recensioner. Också med en annorlunda skådespelarinsats, dvs med en ung huvudrollsinnehavare som ”bara” är. Måste ses den med.

Jag återkommer (förhoppningsvis) med egna recensioner.

/Anna

Men det gjorde jag nu inte utan satt som ett ljus, först lite avvaktande men sedan lätt framåtlutad med öppen mun i ren fascination. För monsieur Petit, mannen på linan, är en medryckande person.
Han återberättar och dramatiserar händelseförloppet den augustikvällen 1974 när han och hans team tar sig in i tvillingtornen, upp till 104 våningen, spänner linan och sedan inväntar morgontimmarna då han ska gå mellan husen. Förutom Petits egna små skådespel berättar de övriga i gänget sin version av händelsen och vägen dit och mycket av historien är dramatiserat med skådespelare, t.ex hur gänget tar sig in med falska leg och när Petit med kompanjon gömmer sig under en presenning i timmar för att undgå att bli upptäckta av vakter. Det är hela tiden mycket spännande. Det är också en historia om vänskap, som tråkigt nog slutar med lite fadd smak i munnen. Men som sagt, mycket fascinerande.

/Anna

/Anna

När Sylvia till slut upptäcks av personalen och tvingas söka andrum annorstädes hamnar hon bland människor hon tidigare aldrig skulle drömt om att beblanda sig med. Längre fram i boken framkommer också skälen till varför hon lämnat sin trygga tillvaro med familj, vänner och fast jobb. Då blir det genast ganska sorgligt. Inte minst i beskrivningen av relationen mellan henne och tonårsdottern som hon svikit ordentligt. En tänkvärd bok som man lätt kan lägga ett par kvällar av sin tid på. /Lisa

Fiket är dessvärre en liten besvikelse där såväl espresson som kanelbullarna lyser med sin frånvaro. Istället vankas det torra inplastade arraksbollar och trekantsmackor som kan värmas i micro. /Lisa

All uppståndelse runt boken väckte min nyfikenhet och jag begav mig därför ut på nätet och avlade ett besök på AdLibris. Tre dagar senare damp försändelsen ned hos min lokala kiosk/kemtvätt. Jag slog upp första sidan i onsdags och påbörjade min läsning. Efter att ha avslutat boken kan jag konstatera att det handlar om en högst ordinär svensk deckare. Hyggligt spännande med en del logiska luckor och inte särskilt genomarbetade karaktärer. En mental axelryckning. Varken mer eller mindre. /Lisa